Jag vill alltid ge glädje till folk jag har omkring mig speciellt till deprimerade människor.

Det bästa sättet måste ju vara en biljett till Junibacken för hela familjen. Jag som inte har barn har varit där flera gånger med andra som har barn. Jag har verkligen gått i terapi för att inte få ångest över att umgås med folk som har barn när jag själv har upprepade missfall.

Det verkar dessutom som om jag har mer energi att ge alla barn än vad deras egna föräldrar har. Tänk om de hade varit i mitt ställe dvs leva med upprepade missfall och inte veta hur framtiden ser ut. En av dem jag umgås med har två söner och är alltid deprimerad över att hon inte längre vill leva ihop med sin man. Till saken här att hon aldrig var kär i honom när de flyttade ihop. Hon kände att hon var lastgammal och behövde någon att bilda familj med.

Detta medför att hon aldrig är på bra humör och det går lätt över till barnen. Jag har också en känsla av att hon inte trivs i mitt sällskap för att hon själv inte mår så bra. Jag har släppt taget om denna väninna och hon får själv ta kontakt hädanefter. Tänk om hon hade varit i min situation hur hade hon mått då? Hon gifte sig med första bästa för att bilda familj. tänk om hon då i ställe inte ens kunde få barn? Hur hade denna svaga människa då mått? På det behöva umgås med folk som ska provocera att man inte kan få barn. Inte nog med det i början när vi lärde känna varandra så var hon också en av dem som provocerade mig över att jag inte kunde få barn. Jag tog på den tiden avstånd från henne för jag mådde dåligt av att se henne. Varje gång jag möter någon som provocerar mig över min barnlöshet så gör jag allt för att undvika dem. Vad tror de själva att det ska leda till? Vem vill umgås med någon man mår dåligt av att se?

Jag vill heller inte att min blogg ska vara ett ställe där jag bara gnäller, men ni som läser bloggen behöver också lära känna mig. Kanske känner ni också någon som är ofrivillig barnlös och då kan det vara bra att läsa en blogg om just detta ämne.